cmig

Här har ni vår April! I kronologisk ordning:
Jag och min herr tysk började med att övernatta i ett iglohotell på Tyskland högsta berg, Zugspitz, som ligger i Alperna på gränsen till Österrike. Lite som svenska ishotellet alltså.
Sedan var det påsk. I Tyskland gömmer man Osternest (påsknästen) och dessa måste letas upp i trädgården. Rävlingarna gillade.
Sedan åkte jag och mannen till Azorerna, till ön Sao Miguel för att vara mer exakt. Det blev många espresso.
Vi vandrade genom en smal tunnel som var helt mrk och 1,2 km lång och ledde in till en gammal vulkankrater med två sjöar i och en ministad, Cete Cidades. Det visade sig bli favoritstället.
Häst och ko.
Finfin skog.
Där finns oändligt många kor.
Fågel på hustak i Cete Cidades.
Fiat Polski fick också följa med.
Vi hade lite otur med vädret. Det var ofta regn och man befann sig mitt i molnen så att man inte såg de berömda utsikerna. Då är det ju smidigt att den vackra utsikten är kompletterad med tavla på hur det egentligen ser ut.
Ibland gav molnen efter ändå till vår stora glädje.
Utiskt över sjöarna Lagoa Azul och Lagoa Verde.
Regn och kväll i Rebeira Grande.
Utbudet av aluminiumgrytor gick inte av för hackor, alla storlekar.
Världens ände, ett rytande Atlanten i Nordeste.
Bananintag.
Gunnar var också med. Och till semestern specialbeställda grå manchesterbyxor.
Vi blev med hund i flera dagar i Furnas och döpte den till Fino. Han följde med på en hel vandringstur och dök upp lite då och då och hängde med oss under våra 4 dagar där.
Tyvärr visade sig många vandringsleder vara stängda pga av att de hade haft en så dålig vinter. De var bortregnade eller översvämmade.
Jag och Fino i en stor och fin gammal park. Där badade vi också i en brun pool med 37-gradigt vulkanuppvärmt vatten.
Fin husfasad i Ponta Delgade, huvudstaden. Den där sista oplanerade extraveckan stannade vi helt enkelt där eftersom vi kände oss färdiga med runtresande.
En Grenuggla var också med.
Hamnutsikt.
Vi var på valjakt. Alltså, för att kolla på dem. Det fanns hur många delfiner som helst och vi lyckades minsann också få se 2 blåvalar! Man ser ju inte så väldigt mycket av dem när man sitter i en båt, men vi bjöds på en rejäl bit rygg, blåshål (de två näsborrarna på ryggen) samt fontän ur dessa. Delfiner fanns det i överflöd, men det var lite svårt att fånga dem på bild eftersom de oftast de ofta hann landa i vattnet igen när kameran väl tog bilden.
Stora fina träd i park i Ponta Delgada. Gummiträd var det nog och under ett sådant kan man ju äta glass.
Groda i park.
Det har sällan varit så fint att träffa Simon och Mika igen. Glad Simon på stationen i Würzburg, sista etappen innan vi kom hem. Mika mumsar kringla på tåget.
Och sen avstigning i Hannover. Det känns fint att vara här igen!