cmig

De här byxorna med schysst häng är sydda i linnetyg. Egentligen gjorde jag modellen redan förra året och de hade funnits i huvudet länge innan dess, men jag fick aldrig till en lansering. Därför den här lilla aptitretaren så att jag inte missar det i år igen. För snart är det linnetider va?

Ja han gjorde det igår, modellade alltså. Först ut var en kiklingbody. Inte lätt att få båda bra på bild, på flera av bilderna såg Mika skum ut och ibland blinkade även kiklingen, som synes ;) Det finns några sådana bodysar kvar och just nu (och en vecka framåt) får man ett 5-pack kiklingvykort på köpet av en kiklingprodukt!



Sen har vi grå våfflad Gunnar Gråsugga-tröja, turkosa manchesterbyxor med brun mudd, lila velourbyxor med rost/lime-randig mudd, en olivgrön kiklingmössa, ett par ärtgröna velourbyxor med gul mudd (de allra sista, tyget finns inte längre) och en lila Gunnar Gråsugga t-tröja.
Fining säger jag helt opartiskt och önskar en skön helg!

Igår var det RosenMontag vilket innebar utklädning på dagis. Förra året var det tema cirkus och Simon hade blivit tilldelad rollen som clown. I år var det yrken som gällde och man fick själv välja vilket. Och vad passar bäst för en som gillar både att bygga och rita? Jo, arkitekt! Att mamman en gång i tiden skulle ha blivit det och att pappan är landskapsarkitekt hade kanske en liiiten inverkan på valet, men vad gör det? Simon var överlycklig, jag har sällan sett någon vara så stolt över ett pappersrör. Byxorna är nysydda, ändamålet till ära och han bär upp dem med stil kombinerat med caran d'ache-pennan och skalstocken i högsta hugg.
Annars verkar den tyska arbetsmarknaden ha ett märkligt överskott av brandmän och prinsessor...

Numera har jag fyra vykortsmotiv, idag har nämligen Beata fått sällskap av rävlingar, snigelkottar samt den gamla trotjänaren Kikling!



Jag har ju varit osmidig nog att använda orginalet till kiklingen under inpassningen av screentryckningen av den, med resultatet att den har blivit full med färg och inte kan användas längre. Men det bör ju inte stoppa den från att hamna på vykort, så jag ritade helt enkelt en ny, och eftersom det handlar om ett fjäderfä är ju tusch och fjäder ett måste! ;)


Det är inte gjort i en handvändning, att ordna till förlagor till vykorten, kvalitéten på bilderna måste ju vara så pass bra i datorn att det ser bra ut i tryck senare. En del trix med färger krävs för att få det svarta riktigt svart, och så måste man ha koll på format och annat så att allt blir som man har tänkt. Detta har den äldsta av de tre män som jag delar hushåll med, hjälpt mig med. Tack!

Det finns alltså fyra motiv, och de är såklart till salu. Här är dealen:

5 st valfria 40kr + porto 15
vid köp av flera 5-pack blir portot 30
20 st (förslagsvis 5 av varje motiv) 120 kr + porto 30

Framsidan är matt och papperstjockleken är 300g/m²
Storlek: vanligt vykortsformat, A6, 10,4 x 14,8 cm

Idag blev det här lasset färdigt att skickas till en för (C)mig ny affär stationerad i Stockholm. Känns fint!

Jag och Mika har just kommit hem från fixeringen av dessa grejer. Den ena i arbetstruppen sover nu och den andra ska allleles snart ta kort av nya kombinationer och sen ordna in ovanstående kläder i hyllan eller i färdiga-beställningar-lådan. Nytt är galaxblå body och T-tröja, lila omlottT-tröja, röd rävlingskasse och naturvitt rävlingslinne. Och minsann, nästan allt där i högen är ekologiskt också!

Uppdatering: Och här är bilderna. Ett sådant där rävlinglinne kommer helt klart att hamna i Simons eller Mikas garderob.

Ute är det grått men inne är det andra färger som gäller. Simon sprang runt i världens första gula Cmig-manchesterbyxor idag och livade upp. Modellfotografering tilläts också mot att han själv fick ta kort med lilla kameran efteråt, så nu har vi fina närbilder av massor av viktiga grejer.

Strax innan helgen fick vi hem ett nytt skåp som vi hade handlat till hallen. Det var tvådelat och det visade sig att det var mycket finare att bara ställa underdelen där. Alltså hade vi en urtjusig skåpöverdel till övers som vi inte riktigt visste var den skulle hamna, men nu vet vi det, expediten har fått hatt!


Och därmed har mina sydda alster även fått ett respektabelt hem medan de väntar på att prånglas ut. Rätt mycket trevligare än att ha dem liggandes i en flyttkartong. Det är inte snålt med plats, så man kan även stapla in kläder till affärsbeställningar som där kan vänta på att resten av beställningen ska blir klar.


Den sitter ju lite högt, såsom hattar gör, men ställer man sig på en stol så är man snabbt där, det kändes nämligen inte som en bra idé att ha en pryl med glasdörrar i rävlingshöjd..