cmig

Jag tror ju inte att folk sitter bänkade framför min blogg ikväll (erkänn, ni befinner er i tevesoffan), men här får ni ändå en blandad kompott bilder till från Gartenfestival. Vi var ju där i fyra dagar, så man hann med att ta några kort. Grannen gör för övrigt galet snygga klänningar (ja och annat också) Jag är stolt ägare till en, som synes. Lite samma grej där som hos mig, man får kombinera ihop sitt plagg själv. Det var inte lätt att välja tyg, pärlor, bårder, ärmlängd, m.m, men fint blev det!
Någon fick träffa sin allra första kamel, och dromedar, och även klappa!
Alla linnebyxor utom ett par gick åt.. trevligt! Dessutom fick jag in 2 beställningar på likadana i vuxenstorlek, och eftersom jag länge själv har velat ha det kommer det också snart.
Det var väldigt roligt och uppfriskande att se hur alla damerna i hatt (jo, det var lite en sådan tillställning) reagerade på Gunnar Gråsugga och co. de gillade! Han och snigelkotten sålde bäst, men så passar de ju också bäst in i konceptet trädgård.

Overlocken har varit lite opålitlig på sistone. I vanliga fall brukar jag ta den till service när den börjar tryta vilket är ungefär en gång om året. Men den här gången hade jag ingen lust alls att ägna en halv dag åt att åka tunnelbana och släpa runt på den där inte helt lätta prylen. "Kan de kan jag" tänkte jag igårkväll och drog fram diverse verktyg. En skruvdragare, en dammsugare, en symaskinsolja, en liten borste och 1 timme senare spann Pfaffen som en katt igen.


Efter det lyckade ihoppusslandet tänkte jag att det är lika bra att kolla vad dess äldre kollega gömmer i sitt innanmäte, och minsann, där hade vi också några decenniers ludd!



Eller, jag vet inte exakt hur gammal den är, men eftersom bruksanvisningen tilltalar mig med Ni och dessutom upplyser mig om att jag inte bör använda skor med alltför höga klackar när jag syr, så utgår jag ifrån att den har en sådär 50 år på nacken. Den var min farmors.

Idag var det jag och Simon som höll ställningarna på GartenFestival! Jag har förstått att ni svenskar har njutit sommarvärme under en tid nu, men här i Hannover har det varit kallt och det var först idag som det var dags att inviga t-tröjesäsongen. Och minsann om vi inte båda hade fått Grenugglor på oss, jag och Simon. Han har till och med specialbeställt sin, valt alla färger själv och till och med tagit sig friheten att önska annan färg på grenen, innovativ!


Fotografera kan han också göra, här har ju hela mamman + paviljongen (som delas med grannen) hamnat helt rätt i bild.


Det var även Simon som tog på sig ansvaret att se till att gräs plockades, transporterades i legobil och legobåthytt, åkte genom gräsmaskin (också högst legorelaterad) för att sedan lastas in i vägkon för tvätt. Det nytvättade gräset lades sedan på en stege lite längre bort. Vad i hela friden skulle man tagit sig till utan en sån bra assistent?


Team Grenuggla hänger i parken i tre dagar till och nu har jag brutit reglerna som sitter här istället för att ligga i min säng.

Sedan i helgen kan Simon göra det här, cykla alltså! Och jag upptäckte att hans byxor passade alldeles förträffligt som cykelbyxor, kolla bara, bakförstärkning precis vid sadeln och benmuddarna gör att man slipper ha flaxande byxor där vid tramporna.

De här trycksakerna är nyinlagda i shop. En enkel svart Kikling är t.ex väldans fin på de färgglada ekologiska kläderna. Och jag gillar att det blå på den lilla t-tröjan blir som himmel för ugglan. En storasyster eller storebror kan snygga sig i svarta Gunnars, det är större storlek på dem.

Jag har fixat till velourlagret lite. Under pingsthelgen ska jag nämligen vara med på GartenFestival (som går av stapeln i en park endast några minuter från oss) tillsammans med min granne, och då måste ju tyskarna ha lite urval. Byxstapeln längst till höger fanns redan och jag har under de senaste dagarna kompletterat med lite somrigare och fler färger i en gigantisk syomgång.


Så här kan arbetsbordet se ut under utklippningsfasen. (bilden är såklart tagen efter alla tygrullar, tygspill, mönster och annat snafs är undanstädat, det var velourkatastrof här)

Ett av mina favorittyger både hos mig och många kunder är den gröna velouren som har hängt med ändå från starten. Här en Simon på sin ettårsdag (och lägg märke till hur snygg han är med Beatas kropp). Numera jazzar Mika runt i dessa byxor.


Alltså gjorde jag extra många av de gröna sköningarna.


Fler möjliga grönkombos är:




Mika tittade längtansfullt längtansfullt på den rejäla byxhögen när jag bar in den och började slita och dra  sina egna kläder. Modellen var tydligen sugen på att modella och då vill man ju inte göra den lilla mannen besviken.


Först tyckte han inte det var någon bra idé att ha tröja tillsammans med de orangea shortsen, men en mössa ville han gärna ha på sig. Sedan godkändes ett rävlinglinne också. Grejerna skulle ju funka fint som fotbollskostymer, rävlingar mot gråsuggor. Det är bara att säga till ifall någon har ett lag som ska prydas ;) till minior-VM eller så.

Och allra sist ett par vuxenvelourisar i cerice, för den modiga!

Den otippade extraveckan på Azorerna innebar ju en hel massa bonustid. Då såg vi ofta ut såhär, sittandes på något café i Ponta Delgada och med magen full av espresso. Skisserna är från resan. Just nu har jag ingen skisstid eftersom tyskarna shoppar byxor som galningar. Men det gör inget för det är trevligt med omväxling (och att håva in de oförutsedda extra semesterutgifterna). Mot symaskinen nu alltså!

Nu när det är årstidsskifte kliar det i fingrarna att rensa och städa och därför tänkte jag påminna om följande grejer som gärna vill ha nya ägare:

VuxenT-tröjor, dam och herr. Många för endast en hundring


Arg Hund-grejerna. (eftersom trycket inte görs längre)


Rosa Fiat Polski


En av linnemodellerna, samt klänningar. (eftersom jag helt enkelt har på tok för många av dem)


Det kan tyckas lite rörigt och det är det också, men det är ju fritt fram att fråga om något känns oklart. Beställningar och undringar mailas som vanligt till [email protected]

Här har ni vår April! I kronologisk ordning:
Jag och min herr tysk började med att övernatta i ett iglohotell på Tyskland högsta berg, Zugspitz, som ligger i Alperna på gränsen till Österrike. Lite som svenska ishotellet alltså.
Sedan var det påsk. I Tyskland gömmer man Osternest (påsknästen) och dessa måste letas upp i trädgården. Rävlingarna gillade.
Sedan åkte jag och mannen till Azorerna, till ön Sao Miguel för att vara mer exakt. Det blev många espresso.
Vi vandrade genom en smal tunnel som var helt mrk och 1,2 km lång och ledde in till en gammal vulkankrater med två sjöar i och en ministad, Cete Cidades. Det visade sig bli favoritstället.
Häst och ko.
Finfin skog.
Där finns oändligt många kor.
Fågel på hustak i Cete Cidades.
Fiat Polski fick också följa med.
Vi hade lite otur med vädret. Det var ofta regn och man befann sig mitt i molnen så att man inte såg de berömda utsikerna. Då är det ju smidigt att den vackra utsikten är kompletterad med tavla på hur det egentligen ser ut.
Ibland gav molnen efter ändå till vår stora glädje.
Utiskt över sjöarna Lagoa Azul och Lagoa Verde.
Regn och kväll i Rebeira Grande.
Utbudet av aluminiumgrytor gick inte av för hackor, alla storlekar.
Världens ände, ett rytande Atlanten i Nordeste.
Bananintag.
Gunnar var också med. Och till semestern specialbeställda grå manchesterbyxor.
Vi blev med hund i flera dagar i Furnas och döpte den till Fino. Han följde med på en hel vandringstur och dök upp lite då och då och hängde med oss under våra 4 dagar där.
Tyvärr visade sig många vandringsleder vara stängda pga av att de hade haft en så dålig vinter. De var bortregnade eller översvämmade.
Jag och Fino i en stor och fin gammal park. Där badade vi också i en brun pool med 37-gradigt vulkanuppvärmt vatten.
Fin husfasad i Ponta Delgade, huvudstaden. Den där sista oplanerade extraveckan stannade vi helt enkelt där eftersom vi kände oss färdiga med runtresande.
En Grenuggla var också med.
Hamnutsikt.
Vi var på valjakt. Alltså, för att kolla på dem. Det fanns hur många delfiner som helst och vi lyckades minsann också få se 2 blåvalar! Man ser ju inte så väldigt mycket av dem när man sitter i en båt, men vi bjöds på en rejäl bit rygg, blåshål (de två näsborrarna på ryggen) samt fontän ur dessa. Delfiner fanns det i överflöd, men det var lite svårt att fånga dem på bild eftersom de oftast de ofta hann landa i vattnet igen när kameran väl tog bilden.
Stora fina träd i park i Ponta Delgada. Gummiträd var det nog och under ett sådant kan man ju äta glass.
Groda i park.
Det har sällan varit så fint att träffa Simon och Mika igen. Glad Simon på stationen i Würzburg, sista etappen innan vi kom hem. Mika mumsar kringla på tåget.
Och sen avstigning i Hannover. Det känns fint att vara här igen!